Vid förvärv av lantbruksegendom – det vill säga jord- och skogsbruksfastigheter – i glesbygds- och omarronderingsområden krävs i dag förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen (1979:230). Syftet med tillståndskravet är regionalpolitiskt: att främja sysselsättning och bosättning på landsbygden genom att säkerställa att marken förvärvas av personer som avser att bruka den eller bosätta sig på orten. Lagstiftningen ska motverka att lantbruksegendom i alltför stor utsträckning övergår till passivt ägande eller fritidsboende.
Redan i dag finns ett s.k. släktskapsundantag i 3 § 5 jordförvärvslagen, som innebär att förvärvstillstånd inte krävs om förvärvaren är gift med överlåtaren eller är överlåtarens avkomling (barn, barnbarn etc.). Tanken bakom undantaget är att generationsskiften inom familjen normalt inte motverkar lagens regionalpolitiska syfte.
Genom lagrådsremissen “Sysselsättning och boende på landsbygden” har regeringen föreslagit att släktskapsundantaget utvidgas till att även omfatta förvärv som görs av överlåtarens syskon eller förälder. Om makar förvärvar gemensamt gäller undantaget om någon av makarna är överlåtarens förälder eller syskon. Med syskon avses helsyskon, halvsyskon och adoptivsyskon. Lagrådet lämnade förslaget utan erinran. Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2026.
Bakgrunden till ändringen är att den utredning som föregick förslaget (SOU 2025:82) visade att förvärvstillstånd redan i dag beviljas i de allra flesta fall när förvärvaren är ett syskon eller en förälder. Tillståndsprövningen har därför bedömts vara administrativt onödig. Den medför kostnader och tidsåtgång för såväl enskilda som länsstyrelserna, utan att tillföra något påtagligt mervärde. Lagändringen beräknas minska antalet ansökningar om förvärvstillstånd med cirka 100 ärenden per år.