Högsta domstolen om hemvistbegreppet för
juridiska personer vid delgivning enligt 8 kap. 8 § JB

Enligt tillämpliga regler för delgivning av uppsägning av hyres- och arrendeavtal ska en skriftlig uppsägning delges den som söks för uppsägningen (8 kap. 8 § andra stycket jordabalken).

Enligt 8 kap. 8 § tredje stycket ska, om den som söks i sin hemvist inte påträffas, uppsägningen skickas i rekommenderat brev till hans eller hennes vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen ska dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till en vuxen medlem i det hushåll som han eller hon tillhör eller, om han eller hon driver rörelse med fast kontor, på kontoret till någon som är anställd där.

Det förfarande som beskrivs i 8 kap. 8 § tredje stycket kallas för ”surrogatdelgivning”. Denna speciella form för surrogatdelgivning ska inte förväxlas med surrogatdelgivning enligt delgivningslagen – vilket är ett skilt och inte tillämpligt förfarande vid delgivning enligt 8 kap. 8 §. För att skilja dessa förfarandet åt har vi valt att kalla dem för surrogatdelgivning enligt delgivningslagen och surrogatdelgivning.

Högsta domstolen slår fast att vid delgivning med juridisk person ska med ”den som söks för uppsägning” i 8 kap. 8 § andra stycket förstås den juridiska personen. Här ska delgivningslagens regler om vanlig delgivning tillämpas, vilket i praktiken innebär att uppsägningen visserligen adresseras till den juridiska personen, men överlämnas till den juridiska personens ställföreträdare (s.k. delgivningsmottagare enligt delgivningslagens terminologi). Om sådan delgivning inte är möjlig ska förfarandet i 8 kap. 8 § tredje stycket tillämpas – s.k. surrogatdelgivning.

Högsta domstolen slår vidare fast att med ”den som söks i sin hemvist” i 8 kap. 8 § tredje stycket avses den juridiska personens hemvist. Hemvist för en juridisk person definieras som en fysisk plats där den juridiska personen är stadigvarande representerad och som kan identifieras av tredje man. Ledning för vart detta är får sökas i uppgifter i offentliga register och andra för utomstående iakttagbara förhållanden, med beaktande av hur verksamheten är organiserad, dess art och omfattning. I första hand utgör ett utpekat huvudkontor eller en liknande plats varifrån den centrala förvaltningen utförs den juridiska personens hemvist; i andra hand kan ett fast driftställe där den egentliga verksamheten bedrivs utgöra hemvist. Om en juridisk person – som saknar utpekat huvudkontor – har sin verksamhet uppdelad på flera driftställen kan det inte uteslutas att den får anses ha mer än en hemvist. För att kunna utgöra en hemvist bör då krävas att en väsentlig del av verksamheten bedrivs vid driftstället. Det bör enligt Högsta domstolen inte ställas alltför höga krav med hänsyn till bestämmelsens ändamål. Saknas varje plats där bolaget är stadigvarande representerat är delgivning enligt 8 kap. 8 § tredje stycket inte möjlig.

Med ”hans eller hennes vanliga adress” ska förstås den juridiska personens vanliga adress. Den juridiska personens vanliga adress är den som är registrerad i offentliga register, exempelvis i aktiebolagsregistret. Hyresgästen kan ha meddelat hyresvärden en adress dit försändelser från värden kan skickas. Den aviseringsadressen bör då anses utgöra hyresgästens vanliga adress.

Utöver att skicka uppsägningen i ett rekommenderat brev till den söktes vanliga adress ska – om den som söks ”driver rörelse med fast kontor” – ett exemplar av uppsägningen lämnas på kontoret till någon som är anställd där. När det gäller juridiska personer bör en plats som uppfyller förutsättningarna för att utgöra en hemvist normalt också anses utgöra ett fast kontor. Om en ställföreträdare inte anträffas i den juridiska personens hemvist kan alltså uppsägningen lämnas till någon anställd där. En sådan anställd till vilken uppsägningen kan lämnas bör ha arbetsuppgifter kopplade till administrationen av verksamheten men det kan vara fråga om mer tillfälliga eller anspråkslösa uppgifter (se NJA 1977 not C 165). Det bör dock vara en anställd som kan förväntas vidarebefordra uppsägningen till ansvarig person inom verksamheten.

Rena Sitsen saknade utpekat huvudkontor men bedrev stadigvarande en väsentlig del av sin verksamhet i lokalen, som var registrerad som Rena Sitsens enda driftställe. Bolaget ansågs ha haft hemvist där, vilket medförde att Rena Sitsen även ansågs bedriva rörelse med fast kontor i lokalen.

En delgivningsman sökte Rena Sitsen i lokalen utan att någon ställföreträdare för bolaget påträffades där. Delgivning enligt 8 kap. 8 § tredje stycket fick därför ske. Uppsägningen skickades i rekommenderat brev till Rena Sitsens boxadress i Sollentuna. Parterna är överens om att den adressen var bolagets aviseringsadress och den var också registrerad som bolagets adress i aktiebolagsregistret. Boxadressen var därför bolagets vanliga adress.

Delgivningsmannen lämnade dessutom uppsägningen till en anställd som var ett slags föreståndare för verksamheten i lokalen som utgjorde bolagets hemvist.

Delgivningen förklarades korrekt utförd.

Två justitieråd ansåg att hemvist bör bedömas utifrån var förvaltningen förs och att utredningen inte gav stöd för att förvaltning bedrevs i lokalen. Ett av justitieråden betonade i ett särskilt yttrande att bestämmelsens effektivitetsändamål bör ges genomslag och att omständigheter synbara för den uppsägande parten bör vara styrande.

Målet har målnummer T 9574-25 och kallas även för ”Rena Sitsen” efter hyresgästen.