Publicerad
16/02/2026
Vem bär risken för ett nekat startbesked, och vilka ersättningsanspråk kan då aktualiseras? I ett avgörande från Svea hovrätt klargörs riskfördelningen för nekat startbesked mellan beställare och entreprenör, vad som gäller för entreprenörens skyldighet att fullfölja entreprenadavtalet vid nekat startbesked och entreprenörens rätt till ersättning vid hävning.
Svea hovrätt har i en dom i december 2025 (mål nr T 14213-24) slagit fast att beställaren bär risken för att startbesked nekas, om inte annat avtalats. Då ansvaret för startbesked inte låg på entreprenören hade entreprenören inte begått ett avtalsbrott genom att inte fullfölja entreprenadavtalet. Entreprenören hade dessutom haft rätt att häva avtalet och få ersättning för dittills utfört arbete inklusive underentreprenörers arbete och material. Entreprenören fick dock inte rätt till stilleståndskostnader.
I målet hade en entreprenör åtagit sig att genom totalentreprenad projektera, leverera och installera hissar åt en bostadsrättsförening. Efter avtalets undertecknande påbörjades arbete med framtagande av ritningar, projektering och tillverkning. Entreprenören gjorde kort därefter en bygganmälan hos kommunen i syfte att få startbesked för åtgärderna med installation. Bostadsrättsföreningen fakturerades och betalade därefter en del av kontraktssumman i enlighet med avtalad betalplan. När kommunen nekade startbesked anmälde entreprenören hinder enligt reglerna i ABT 06 och senare när kommunens beslut att neka startbesked vunnit laga kraft hävde entreprenören avtalet. Bostadsrättsföreningen stämde entreprenören.
Föreningen yrkade att entreprenören skulle återbetala det som betalats enligt betalplan eftersom entreprenaden inte kunde fullföljas utan startbesked och entreprenören därmed inte kunde uppfylla sina åtaganden enligt avtalet. Entreprenören bestred att entreprenören skulle ha begått ett avtalsbrott. Entreprenören yrkade i sin tur att föreningen skulle förpliktas att gottgöra entreprenören för värdet av den del av entreprenaden som utförts, enligt vad som gällde vid hävning enligt parternas avtal.
Vad gäller frågan om entreprenören begått ett avtalsbrott så snart entreprenadavtalet inte kunde fullföljas besvarade hovrätten frågan nekande. Avgörande var vem som burit risken för att en viss förutsättning för entreprenaden var uppfylld (såsom att startbesked erhölls). Hovrätten konstaterade, mot bakgrund av de administrativa föreskrifterna – vilka utgjorde avtalsinnehåll och hade företräde framför ABT 06 – att ansvaret för startbesked låg på bostadsrättsföreningen. Entreprenören hade därmed inte begått ett avtalsbrott genom att inte fullfölja entreprenadavtalet.
Entreprenören, som hävt avtalet enligt ABT 06 kap. 8 § 5, hade enligt hovrätten rätt till ersättning motsvarande entreprenörens eget arbete, underentreprenörers arbete och för kostnader för material. Entreprenören fick dock inte rätt till ersättning för lagerhållning av de färdiga hissarna enligt reglerna om hindersersättning i ABT 06 kap. 5 § 4 jmf med kap. 4 § 3 p. 1, då hindret inte ansågs utgöra en sådan omständighet som berodde på beställaren (föreningen) eller någon på beställarens sida. Även om bostadsrättsföreningen visserligen var den som ansvarade för att startbesked gavs så låg det negativa slutbeskedet utanför föreningens s.k. kontrollsfär.