Klargöranden vid tolkning av entreprenadavtal

Högsta domstolen har sedan tidigare etablerat några utgångspunkter vid tolkning av entreprenadavtal (exempelvis i NJA 2015 s. 862). När en gemensam partsavsikt inte kan fastställas måste avtalsinnehållet tolkas. Tolkningen av standardvillkor utgår från ordalydelsen, men villkorets innebörd bedöms även utifrån avtalets systematik och övriga villkor. Bestämmelser i ett standardavtal ska inte ses isolerat, utan förstås i sitt sammanhang och syfte där motsägelser bör undvikas. Om systematiken inte ger tillräcklig vägledning kan avtalet tolkas i ljuset av den dispositiva rätten och sen görs en övergripande rimlighetsbedömning av resultatet.

Högsta domstolen har under våren kommit med ytterligare vägledning i mål T 9030-23.Målet gällde bland annat frågan om rätten till skadestånd gått förlorad på grund av att krav framställts efter den tidsfrist som hade angetts i standardavtalet ABFF 04. Vad som ska gälla när ett krav inte har framställts inom tidsfristen framgick inte av bestämmelsen.

Högsta domstolen angav att ordalydelsen i sig inte uteslöt rätten till skadestånd. Att standardavtalet innehöll andra reklamationsfrister som tydligt angav att rätten till skadestånd förlorades om tidsfristen passerades kunde visserligen tala för att även den aktuella bestämmelsen skulle tolkas på samma sätt. Högsta domstolen ansåg dock att man inte kunde dra den slutsatsen automatiskt, den aktuella fristen kunde nämligen ha ett annat syfte än de övriga reklamationsfristerna. Vid rimlighetsbedömningen klargjorde Högsta domstolen att det vore en för långtgående konsekvens att helt utesluta möjligheten till skadestånd om ett krav inte har framställts inom tidsfristen när en sådan rättsföljd inte var tydligt specificerad. Rätt till skadestånd förelåg alltså här, trots att tidsfristen passerat, till följd av att det i bestämmelsen inte hade angetts någon tydlig rättsföljd om ett krav inte framställts inom tidsfristen.

Svea hovrätt har i två avgöranden under våren gett vägledning i hur entreprenadavtal ska tolkas i fråga om vissa mängdarbeten ska anses ingå i kontraktssumman enligt de administrativa föreskrifterna, eller om ersättning kan utgå enligt mängdförteckning med hänvisning till AMA Anläggning.

I mål T 9376-23 gällde frågan om ersättning för återställningsarbeten på en större markyta än vad som angetts i mängdförteckningen. Hovrätten bedömde bland annat att AMA-systemet och mängdreglering syftar till att förenkla upphandlingen genom gemensamma mätregler vars pris lätt ska kunna jämföras. De extra genomförda markåterställningsarbeten, som snarare berodde på entreprenörens arbetsmetod än ytan på det upphandlade arbetsområdet, borde därför ha inkluderats i anbudet.

I mål T 6092-23 prövades om ett arbete med säkerhetsåtgärder i ett mängdkontrakt skulle ha angetts i mängdförteckningen i stället för i administrativa föreskrifter samt om arbetet ingick i kontraktssumman eller inte. Vid en tolkning av entreprenadavtalet ansåg hovrätten att säkerhetsarbetet främst syftade till att skydda personalen och att det inte framgick hur arbetet skulle utföras, utan det fick entreprenören avgöra. Ett sådant typ av arbete är därför rimligare att kravställa i administrativa föreskrifter än i mängdförteckningen. Arbetet ingick därmed i kontraktssumman.

Att ta fram tydliga entreprenadavtal kan vara svårt, men att i efterhand tolka vad parterna avtalat är oftast ännu svårare. För att undvika långdragna tolkningstvister är det viktigt att tydligt specificera de rättsföljder som åsyftas vid överträdelse av bestämmelser och vara väl insatt i standardavtalens systematik.

Är du beställare eller entreprenör och överväger att ingå ett entreprenadavtal och har frågor om bestämmelsernas utformning eller innebörd? Hör gärna av dig till vårt team inom entreprenad så hjälper vi dig.